Igår, tisdagen 24 april var jag på ett mycket intressant föredrag på Stockholms Universitet annordnat av Botaniska sällskapet i Stockholm.
Det var Emil V. Nilsson som talade om och kring sin bok Rävbacken.
Rävbacken påminner lite om Nötterhagen, bortsett att Rävbacken blev i princip helt igenväxt innan den restaurerades.
Nötterhagen är igenväxt, men inte i samma omfattning, tack vara kraftledningen och vissa insatser har Nötterhagen fortfarande öppna ytor, däremot finns många större träd som kastar skuggor över de öppna ytorna.
Emils föredrag var mycket inspirerande, det tillsammans med 2022 års besök av biologer så går tankarna framåt hur man ska gå tillväga. Emils familj, grannar och markägare var engagerade i arbetet för restaureringen.
De runt mig delar inte samma entusiasm, eller så är inte jag tillräckligt inspirerande.
Men det faktum att de öppna landskapen är värda att kämpa för, hur växter, svampar, insekter och alla andra organismer under miljoner år utvecklats för att leva i symbios av varandra, hur de påverkas av igenväxtningen av våra tidigare öppna landskap.
Hur mycket öppnare vårat landskap var för inte så länge sedan. När jag var ung tänkte jag tvärtom, att jordbrukarna högg ner de jungfrueliga skogarna för att odla upp marken.
Men så har det i de flesta fall inte varit, de brukades mer eller mindre direkt efter att vattnet efter inlandsisen dragit sig tillbaka och fortsatte så fram till 1900-talet då igenväxning och skogsplantering satte fart.
Enligt SLU Artdatabankens Tillstånd och trender för arter och deras livsmiljöer –rödlistade arter i Sverige 2020 Så har paradoxalt nog avverkning och igenväxning störst negativ påverkan på våra Svenska arter.
De ytor på Nötterhagen som historiskt haft mest skog bör då inte kalavverkas, medans de ytor som växer igen bör öppnas upp.
Jag har tidigare varit väldigt mån om att tillvarataga allt virke som tas ner, antingen till ved, eller som efter Alfrida stormen, sågas upp till byggnadsvirke. Men ser på bilderna från Rävbacken, där de lagt upp mindre timmertravar för att gynna den biologiska mångfalden och ge möjlighet för arter att nyttja dött träd, oavsett om det är svampar, växter eller insekter. Det är många som är beroende av död ved.
Nu har jag rätt mycket kvar efter Alfrida och Vattenfalls insats intill kraftledningen som aldrig hunnits tillvaratgits. Det ligger kring gårdplanen och skräpar och bör istället placeras ut, både på soliga och skuggiga platser för att gynna olika arter.
Biologi och biologisk mångfald är otroligt spännande, blir nästan besviken på mig själv att jag efter tonåren släppte intresset. Men då hade jag inte samma nyfikenhet, det var inte heller lika aktuellt och man visste inte lika mycket som man vet idag. Men framförallt verkningarna av vårt sätt att behandla miljön runt omkring oss var inte lika akuta och uppmärksammade.
Idag är det skrämmande med de fakta vi har och de problem vi står inför att politiker och näringsliv så kraftigt kan motarbeta de försök till åtgärder som verkligen behövs!!
Emil kan ni följa här: Emil Viktor Nilsson (@vetenskapspedagogen) • Foton och videor på Instagram
Emils bok kan köpas här: Rävbacken : hur arvet från Europas mammutstäpp väcktes till liv för blommor, fjärilar och bin – Emil V Nilsson – Bok (9789127183773) | Bokus
Botaniska sällskapet finns här: Botaniska exkursioner och föredrag i Stockholms-regionen (botaniskasallskapet.org)